Hur viktigt är det med vilken typ av vinglas man använder sig av? För mig är det ytterst viktigt att jag serverar ett högklassigt vin i rätt typ av glas, medan jag även kan uppskatta att sitta på en enkel trattoria med rödvitrutiga dukar och dricka en enkel Valpolicella i ett seltersglas.
När jag gick på restaurangskolan i slutet av 70-talet fick man lära sig att det skulle vara grön fot på vinerna från Mosel och brun fot för vinerna från Rhen. Det var även skillnader på dessertvinsglasen till portvin, madeira och sherry. Valde man fel kunde man bli kuggad på fackprovet! Ett hot som man tog på största allvar. Som tur är har det skett en rejäl utveckling och vinglasen har främst ökat i storlek så att man får ut maximalt av vinets aromer. Att servera dessert- och starkviner i pyttesmå glas som mest liknar en fingerborg är för mig totalt vansinnigt. Även dessa viner behöver snurras runt för att öppna sig och visa sin storhet.
Genom åren har jag stött på de märkligaste varianter man kan tänka sig och när jag ser färgade glas, där man omöjligt kan se vinets färg då blir jag matt i hela kroppen.
Visst finns det många tjusiga glas som designats främst för att de är vackra och inte för att de är funktionella och anpassade till ett speciellt vin. Familjen Riedel är mina klara favoriter och deras fantastiska glas pryder borden på de flesta stjärnkrogar världen över. Riedel har arbetat med glas i över 300 år och idag är det den 11e generationen som driver företaget. Man var 1973 först ut i världen med att designa så kallade gourmetglas vilka var anpassade för specifika vintyper. Detta projekt var i uppdrag från den Italienska sommelierföreningen och till en början kreerade man 10 olika glastyper. Detta sortiment utökades till 14 glas efter hand och för att göra glasen mer prisvärda började man 1986 att göra maskintillverkade glas som var mer hållbara. Det är självfallet viktigt med support från väl ansedda vinprofiler och här har Riedel haft stor hjälp av storheter som Angelo Gaja från Piemonte i Italien, Christian Moueix från Bordeaux i Frankrike och inte minst Robert Mondavi från Napa Valley i USA.
Idag har denna business nästa lett till en överdrivenhet där man skall ha ett glas för Brunello, Chianti, Bordeaux, mogen Bordeaux, Hermitage, Zinfadel o.sv. ja listan i deras Vinum serie uppgår idag till närmare 30 artiklar. För mig är Riedel facit och när Erika Lagebielke på Orrefors 1995 lanserade sin merlotserie var dessa glas myckets snarlika Riedel´s. Det var första gången som denna prisade designer tänkte på att hennes glas skulle vara anpassade till olika vintyper och enligt min mening är hennes champagneglas det optimala glaset för bubbel.
På provningar ursäktar sig ofta mina deltagare med att dem bara kör med IKEA-glas och enligt min mening är dem glasen alldeles utmärkta! Man behöver inte gå upp till astonomiska höjder när man köper in nya vinglas. Det viktigaste är att glaset är ofärgat och relativt stort i en tulpanform. Tulpanformen gör att bouqeten stannar i kupan och låter luftningsprocessen äga rum genom kontakt med den omgivande luften när man snurrar på glaset och stoppar ner näsan rejält i glaset. Man fattar alltid glaset i skaftet eller i foten. Aldrig i kupan! då handens värme påverkar vinets temperatur. Dessutom blir det fula fingeravtryck och det är svårt att uppfatta färgnyanserna i vinet. Fyll aldrig glaset till mer än en tredjedel. Detta för att man skall rotera glaset och frigöra de härliga aromerna i vinet utan att stänka ner bordsgrannen.
Visste ni att?
Ett riktigt bra vinglas framhäver vinets goda sidor, men förstärker även dåligheterna i ett allt för enkelt vin
|
